under flera år
undrade jag
varför söstra mi
hade alla de där
ränderna

jag brukade fråga
alldeles för ofta
framförallt när jag var
5-6
och då svarade du:

"lilla Natalie,
säg det inte till någon
men jag
är en zebra
från den andra världen
det du ser är min själ."

liten och naiv
eller barnslig
och oskyldig
svalde jag dina
beskyddande lögner

sprang runt på
lekplatsen
skröt högt och ljudligt
om dina ränder
såg förstås inte
hur du led

numer
förstår jag dock bättre
att vara en zebra
är inget att vara stolt över

då jag färgar mig själv