Redan medlem?
Logga in
Att lära sig stå på händerna till sommarenPröva på att vara pretentiöst i solen på händerna ner på axlarna och rulla in nacken när jag slår mot gräset. Kom flygande med fingrarna i jorden och hälarna mot molnen, skaka ännu i armen efter fallet när mörkret kommer, fast ändå så ler du och ser ut som en cirkusartist, fantast i indiska linnebyxor, fånga mina ben så jag inte hamnar fel, men släpp innan du följer med i fallet. Altas som bär sig med ryggen krökt bakom armbågarna, kom ur balans och mjuka upp delarna som finns kvar när våren går mot större dagar.
Fri vers
av
Sofiapoema
Läst 298 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2010-05-17 23:38
|
Nästa text
Föregående Sofiapoema
Senast publicerade
Systerskapet och evigheten Det som bara vi vet Nykärheten På ett tyst och stilla Valand Till farfar Slutspåren Omstart Längs Göteborgs gator Se alla
Mina favoriter
livet i hashtaggen #lycka Ensidig konversation... HEJ PROBLEMBARN och du kallar det stigmata, älskling Juliette, gatlyktorna har slutat andas i takt med ditt hår; en liten bit av världen har vissnat Några få sekunder som symboliserar en ren evighet och ett rent helvete sedan några få sekunder som s Känslan av hennes läppar som jag aldrig kysst Till Sofia Ström |