är som ett gammalt pånyttfött
skriande barn av djur
med solen i mitt högra,
månen i mitt vänstra
öga

hjärtat ett tårfyllt moln
hjälpligt förankrat
i en ryggrad
jag sitter på

det jag tänker
vet jag inte varifrån
det kommer

allt som allt
är jag blott en dröm
som vinden själv
vet att föra rätt

tappas jag på mera blod
går jag upp i rök
förenar mig
med historiens vita sagor
med namn
som bara ett annat barn
kunde tåla

en annan del av det
som kunde ha blivit jag