knirrande klirrande
isvinternatt
långt bort

bajsgrön bajskog
liten ranglig
hytta

du vet jag är här
du väntar där
nere vid strandbastun

jag är så full
av brunst
att jag svettas

pulsar naken
genom snön
med kuken som antenn

jag hör din yxa
sjunga
genom bastuklabbarna

jag vräker mig in
genom dörren
pissar istappar

du har slagit
sönder dig
så vackert

en korp
drar förbi
våra stelfrusna kroppar

det blir startskottet
till århundradets
yxdragarsång

du värmer upp
med yxskaftet
bladet tar jag i röven

när du sen
vrider dig i skrik
fastnar bladet i mig

så sammanlänkade
i yxdragarsång
eldar vi upp skaftet

plockar bort
varandras järnskrot
med gröpandes händer

månen strör silver
i snön runtom
det är något speciellt med oss i kväll
känns det i alla fall som

och snön den snöar
blodet sipprar jämnt
vodkan värmer våra förstörda själar

så långt har vi gått
att vi längtar efter våld
att hacka sönder oss själva

för att kunna känna
känna
känna

och vi tycker faktiskt
precis som korpen
att vi blir vackrare så

jag gråter när jag skriver
vet inte varifrån det kommer
jag längtar efter mamma