Ska vi inte reda ut vårt trassel snart
Ska vi gå här och harva i evighet
Det är ju ändå ganska uppenbart
Så sluta låtsas att du inte vet

Vi måste ju om detta kunna tala
Om det så är det sista vi bör
Vårt nuvarande ljumma och svala
Blott splittrar och förstör

Jag tror att du inom dig bävar
Att rädslan tär och förlamar
När du ser hur jag lättjefullt svävar
Suktandes efter dina kramar

Men hur farligt kan det vara
Att bara på vardagligt tilltal svara
Att säga ett par ord i all vänskaplighet
Vari ligger risken eller faran i det

Tänk om vi på tu man hand
Kunde träffas, fika och språka
Neutralt och på Ingenmansland
Utan att hymla och bråka

Kanske vi då något lärorikt fann
Förutom högspänningen mellan varann