allt jag upplever väcker känslor
jag ofta riktar åt fel personer

den energin borde jag använda
för att analysera mitt eget liv
och kämpa åt det håll jag vill

jag går bara i barnaskor än
t ex vad gäller att älska
främlingar...mina medmänniskor
från andra länder och verkligheter

men det är dit jag vill
för mitt ibland dessa främlingar
går jag själv omkring

att hata hjälper mig inte
problemen kvarstår
splittrar mig
har sönder mig
olyckliggör mig

jag behöver en röst
som säger bra saker till mig
så jag kan bli en bra människa
jag har gått vilse tillräckligt nu

anar ett ljus som jag tycker skiner
naturligare än de jag hittills sett

främlingen
är jag
och inte den jag trott

den är min skugga
jag nu sätter under belysning
med hjälp av en ljus röst

vill gå fram
ge min hand
kyssa den
säga "hej gunnar...va länge du dröjde"