Ljusa kvällar spär ut mitt bläck

Det dunstar långt innan det torkat

Kvar på sidan ej minsta fläck

Ej ett enda versmått jag orkat

Vintern vände mig introvert

ner över de fullskrivna arken

men i juni jag lyfter tvärt

mitt anlete uppåt från marken

Ser det blomma och känner liv

spira från skogar och hagar

Dikten får plötsligt perspektiv

Fjärran från höstdystra dagar

tar min tanke ordfria kliv

och vandrar vart den behagar