Göteborg
där jag dansat bort sorgen
med vin i kroppen
och ett hjärta sönder

men varje kväll, efter klockan ett,
med ny luft i lungorna
vandrar jag på lyckomoln.

fast
visst brister hjärtat
ibland,
redan vid vasa

där minnen
fortfarande andas och ekar
vid varje trappuppgång

(trappuppgångar
lika jävliga nu som då,
de lämnar alltid en minnesdoft
av falska förhoppningar
och lyckorus)

Göteborg,
där jag fallit varje gång
för mjuka siluetter
som luktar fint i nackslutet

och med läppar som lovar lycka,

men jag möter alltid asfalt
till slut.

fast...

vi är i Göteborg
och då reser vi oss
med hjärtat i halsgropen
och promille i blodet

vi dansar bort all smärta
och letar upp
något nytt

dagar har inga regler,
inga tider,

och vi dansar alltid
på en torsdag.