Jag hade kört i botten

av olika anledningar

tröttkörd

förlorat nattsömnen

Gick djupt in i skogen

vid kolmilan

satte mig

att begrunda

tillvarons mysterier

odlade tystnaden

och fick höra Gud tala:

"Kommen till mig,

I alla, som arbeten

och ären betungade,

och jag skall vederkvicka eder.

Tagen på eder mitt ok

och lären av mig;

ty jag är mild

och ödmjuk i hjärtat,

och I skolen

finna ro

till edra själar

ty mitt ok är ljuvligt, och min börda är lätt".

Matteus 11:28 - 30

När jag lyssnat

för mycket

till denna världens sorl

drar sig Gud tillbaka

och jag måste

återerövra

tystnaden

stillheten

för att

finna

mig själv

igen

och

på nytt

höra

Gud tala:

"Nu ska Du lyfta dina vingar som örnen, och vänta stilla på Guds vind.

När den kommer ska du kasta dig ut, och låta den föra dig till ett vattenfall.

Där skall du sköljas ren från all sorg och övergivenhet"...sedan

några högst

personliga ord.