kliver till sist ombord
på SafiR 1.0
skeppet för människor
ett hotell av långsiktiga små månvarv
installerar kroppen
i mitt livs allra första egna kabin
totalt tom
sånär sompå lilablåblinkande maskin
skall fyllas på nytt
med Universum


lämnar det rotfyllda rummet, samma skärm som alltid
under rymdens horisont
roterar fritt
sitter innesluten mellan mina möjligheter, knappar
söker RubiN 0.1
du konkubin
i en annans kabin, dess mest komprimerade materia
att dämpa irrandet
beställer upp ett kapitel
ur Solaris förtätade skeppsmanual