Man uppskattar inte att man är frisk förrän man blir sjuk.
Jag kan inte få in det att man är så säker på att man alltid
ska få vara frisk.

Jag tänker sällan på sjukdom, det bara tär på en.
Jag tycker själv också att det är tröttande när människor
bara pratar krämpor.

Opererades för cancer när jag var trettiofem, vilken ångest det innebar.
Barnen var små och jag älskade livet.

Klarade det och blev så mjuk.

Jag känner mig ödmjuk och tacksam.
Tycker så synd om dem som är sjuka och har det jobbigt ändå.

Men jag vägrar delta i pratet om sjukdommar.