dagarna böjer sig kring sin egen axel
änglarna gråter ut på din skuldra
någonstans ringer klockorna för dig
och tiden rinner ut

men jag sträcker ut en hand
vänder på timglaset
och dess sand ger oss en ny start
en ny tid
rymden omsluter våra hjärtan

se hur hon målar tidens linje
längst din fårade panna
bekymra dig inte mer
bakom de sörjande nätterna
vilar de omhuldande dagarna
och du ska inte lida
för känslor mer

de ska lida för dig