Jag har ingen som minns mig.
Den som såg mig då jag växte upp
är borta, eller bara död, fast egentligen
tror jag han inte såg mig alls ändå. Ändå
går jag här och trallar i min sal av gröna
tallar. Visslar utan mål och mening, väntar
inte längre ut min tid.

Jag undrar vad som händer med oss när
vi inte alls har någon, någon som vet, någon
som kan knyta trådar med en, någon som vill
sjunga vid en sjö. En sång om att man inte
vet men tror man saknar just en särskild
plats som verkar så bekant.

Om de får titta närmare, om de får komma
närmare, om de törs komma närmare.