där ute väntar din frusenhet

bortom solskenets strålar


jag

förvanskad av de ögon

som lyser svagast



få

då kraften sinar ur brunn av liv
försvinnande är vi av ensamhet

ge

mig de blickar som tänder

som rustar upp min balans

och formar vår gemenskap

där ljuset kan överleva
med våra skuggor

vi