----ATT DÖDA en POET
gör mig till estet

..

Sällsamheten smeker upp mina tankar i ett
renodlad fördärv.
Ordens flöde krossar trivialt alla andra tankar
om den ömhet som skulle ha förmedlats.

Jag briserar ut i en skald
som avfyrar ett fiasko

"jag älskar dig
du älskar mig
å för evigt är du min tjej"....

Min poesi skriker ut sin okonstnärliga klagan,
mina bokstäver flyter ut i tomma rum,
jag skälvar av vilja
jag njuter av känslan som tydligen flytt sin kos.

och jag briserar ut i en skald
som avfyrar menlöshet

"jag vill ha dig som min
du är så himla fin
jag ska bli din"

Kaskader av längtan och åtrå, ordrika falanger och
djupfilosofiska munterheter. Mina ord förmedlar
mina tankar, och kärleken lurar med ständiga svek.

"går du från mig
jag ska ogilla dig
vill inte ha nej"

Avlivad är poeten!!

Min förmåga har sjunkigt till i ett bottenlöst träsk..
Jag har avrättat mina ord och
begravt dem med min brist på ytlighet.

JAG briserar ut i en skald
som avfyrar konstlat,

"jag blir så himla ledsen
av all denna stressen
klarar inte av pressen"

Med blodet skrivet på min tapet

har Avlivat EN POET!!!

..