Jag går utanför ditt fönster och sparkar på en sten och har ingen kvinna, pengarna är slut och det verkar inte vara mer på gång, jag har ont i fötterna och det blir inte bättre medan åren går.

Himmelen är blå med gråa feta stråk och barnen växer så fort att jag inte hinner se vilka de blev. Jag vill inte gå med i en religiös förening och vågar inte riktigt växa upp, sitter fast i skitjobb och slits allt fortare ner. Jag är arg på orättvisor men orkar inte strida.

Men jag är en enveten jävel som lever på rost och jag spikar på min kista. Jag vet att skovlarna med frusen jord ska plattas över min nedgångna kropp, av ett sammanbitet och illa tinat folk.

Jag säger adjö medan jag ännu kan, jag går ner, går på vägarna som inte tar mig hem, som inte tar mig bort och jag har kommit till ditt fönster, jag kommer för att gå.