du kan gå om du vill
lämna skiten med mig
jag drar ändå över mitt täcke och glömmer tiden
glömmer att det var fantastiskt
och att jag hade skönheten i min hand

alla vackra ord som älskade oss till sömns varje natt
solljuset som väckte oss med bländande sken och prismor som förmedlade alla våra känslor

aldrig skulle vi in i mörkret vandra
vi skulle bara stå så stadiga i orkanens kraft
broar som rasade byggde vi upp
och vi fångade paradiset med lätthet

jag lade dina blickar vid mitt hjärta
din mun i min hand
och dina smekningar längs ryggraden i min sarkofag av minnen

som du öppnade dig
du gav mig nya världar
nya dofter och skapade min riktiga förlossning

vi som kunde dricka té utan att läppja en endaste gång och utan att släppa blickarna från de underbara vibrationerna som omgav alla molekyler omkring oss

vi skapar mirakel av en strimma ljus
vi kunde älska oss till vansinning berusning utan att ens beröra

jag ska inte säga att jag kommer sakna livet ur mig

jag drar ändå täcket över
glömmer tiden

glömmer

du kan gå nu
om du vill!