Kasta inte glas i ett stenhus
Det skär
Och jag spiller blod
Från själen

Sätt inte halsgropen i hjärtat
Det blir ihåligt
Men lyckan får plats ändå
I kroppen

Litet lass mosar ofta stor tuva
Det förfaller
Lilla du har fått mig vilse
Men ack så rätt

Släck inte den eld du kan tända
Det blir kallt
Jag glöder passionerat för dig
Blås nu

Tiga är silver, tala är guld
Ge mig diamant
Alla bronsmedaljer känns små i jämförelse
Med oss

Även fläckarna har sin sol
Sitt sken
Du kan dig själv mörka bäst du vill
Men jag ser

Som man ligger får man bädda
Och jag har bäddat för dig