Jag minns dig syster som du var då.
Du var som guden för mig,
Men både kosmisk kärlek à la nya testamentet
Och gamla syndafloden guden.
Jag var lika delar vettskrämd som döförälskad i dig.
Jag minns de långa svarta naglar,
de tunna och de då trasiga handlederna,
den mjuka vita huden
och de mörka, hårda blicken.
Du var fortfarande så vacker att jag kunde gråta
och du slog så hårt att tårarna rann.
Jag vet att du inte kan komma hem igen,
för du bor inte här.
Jag vet att jag inte kan hålla om dig,
för jag når dig inte härifrån.
Men jag lovar,
jag lovar att känner dig ändå.
Jag känner dig i det dekadenta mindfucket
som du gjorde till min barndom,
i fingertopparna när jag sätter igång Rocky Horror Pictureshow,
i bröstkorgen när musiken startar
och känner din andedräkt viska i mina öron;
don’t dream it, be it, Fia.