En gång i tiden (för jättelänge sen)
fanns en annan sorts allt
-en annan sorts värld där de tänkte i svartvitt


jag minns den där gången (för jättelänge sen) och blundar.
andas.

andas ånga och blickar ut genom imman på fönstret
andas långsamt och känner mig skör men mäktig

skriver mitt namn i imman



går baklänges in i dimman och finner mig i gränslandet mellan monokromt och färg - där möts vi upp, det var på Island nånstans

Jag tar din hand och du tar min och tillsammans går vi bakåt, bakåt
bakåt går vi och du hindrar mig inte, hastigheten ökar, bakåt, bakåt!



---



ett land för även mig okänt,
den plats där vi nu anlänt.

- Hur hamnade jag här från mitt badrumsfönster?


"Du inget annat än bröt dina mönster"



Tack för din gåva.