Älskar ditt redan rostiga hår.
Gillar din strumpbyxas mörklagda lår.
Åtrår
din upp & nedvända vår.
Tycker om hur minusgraderna har börjat bita
i dina ihop-
pressade fast
fortfarande fruktansvärt övermogna
bröst,
du undhastande höst!

I love dina halvt
om halvt levande löv,
hur du lägger ut dess mattor över
allt
(utom om natten
när de rasslande röjer
min ankomst). Uppskattar att cykla med lungorna
till djupet fyllda
av din kyla,
hur du likt förbannat får hjärtat att svettas
i uppförsbackarna
för att sedan skära loss både tår och öronsnibbar
i nedförsbackarna.
Njuter av växlingarna
som gör mig YR
i hela blodet.
Beundrar när bergen drar sig samman,
hur husen krymper
ihop. Ich liebe hur det lyser
mellan träden
medan dolda
delar av himlen kommer fram.




Vill ha dina mysiga kvällskurser
som jag aldrig fullbordar
för att jag ännu hellre vill
sitta still
och se färdigt varenda serie om varenda serie.
Inspireras av att ta på mig
dina mössor
men sedan ändå slippa
gå ut, för att världen har blivit förkyld.
J'aime alla flitiga människor
som är på sina ställen
så jag får vara ifred
och hinna med mina bokmärken.

Jovisst, hösten är skön
fast föga naiv och grön
ändå ungdomligt famlande
bland dödssynder fallande.