Spridda stjärnor, naken alm.
Han matar, på vägen in till köket, i stereon in Eino Grön från -62. Hon och barnet löser rebusar, skrattar, medan han fokuserat tummar på en gummisnodd om en kortlek, fiskar upp en sockerbit med ett finger, lägger den andra näven platt mot vaxduken, sträcker ut sina strumpfötter under bordet, i kors och vippar sedan med stortån, som trängt ur ett hål, till dragspelets takt. Han minns att han sedan drar fingrarna vagt darrande genom håret. Och han får aldrig veta om hon ser baklyserna från bilarna ute på blanka vägen och hur deras guldssken ser ut att spädas i ett gråfuktigt töcken, för att sedan plötsligt försvinna.