Jag är död
(säger du)

jag finns inte längre i ditt liv, jag är förbrukad och komposterad,
mald,
nedbruten,
och begraven
i ditt hjärta

(säger du)

Jag finns inte i dina tankar

bortglömd, kastad, obevarad och raderad
i ditt minne

(säger du)

fast jag står framför dig

mina ord betyder ingenting
de studsar förbi och bort mot evigheten
ljudlöst
dovt och obemärkt

(säger du)

ändå ser jag dina tårar tydligt,
hur de skapar nya hav

kan förnimma längtan som får den
tunnaste luft att viberera, trots
dimma och iskall metall

känna hur dina blickar
(trots all jävla kyla)
etsar sig fast i våra skallben

Jag är död och begraven
(säger du)

att vi ligger i samma kista
att våra kroppar inte kan slita sig

att våra känslor är av en permanent emulsion

säger du

(inte)

i.n.t.e