bara känna
röra och förnimma

fick inte ta
inte heller kyssa det bort,
kunde inte förinta,
trots att jag stampade
till den blev medvetslös

fick inte krossa
lämna ifrån, forma till mitt,
kunde inte styra
eller äga,
trots att jag hotade med våld
och ovärdelig muta

fick inte glömma
gräva ned det i djupa hålor,
kunde inte blunda
den fanns där trots vilda
berusande protester

fick inte tårarna förklarade,
som fyllde oceaner emellan,
och blickar heller
som sedan byggde broar,

kunde inte stå emot
och fylla alla tomrum
som lärde mig att flyga
men aldrig landa

jag förstod aldrig
att allt var ett lån

att ständigt ta
utan att ge

har ett
olyckligt slut