Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Min Nattvind

Vidrör, min nattvind,
smek mina kinder, känn hettan av mina andetag.
Du är som en spegel utan skepnad,
ständigt målande ord i dimman,
smyckar min nakna hud.
Jag existerar för dig.

 


 

 

Rosenröda läppar,
väntar hungrigt efter kyssen,
kyssen som aldrig kom.
Begäret som snavade i luften
och blev hängande, tomt och tyst,
som en känsla, en känsla ingen hann känna.

 


 

 

Elfenbensvit kropp,
sakta sin anda,
tusen iskristaller, formar,
formar de orden jag alltid velat säga,
formar de orden som jag alltid sa.

 


 

 


Smek mina kinder, nattvind.
Hör skriet från läpparna,
de läppar som väntar, hungrigt,
efter dina andetag.
Vidrör, min nattvind,
vidrör mig.

 

 

 

 




Fri vers av Sofiapoema
Läst 651 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2005-12-01 21:54



Bookmark and Share


    ingvar VIP
Instämmer med michel orblin
Ingvar
2007-09-02

  Jean-Michel Orblin
målande och vackert
2005-12-02
  > Nästa text
< Föregående

Sofiapoema
Sofiapoema