Kritad vit dans över smala ansikten i ett fickljus och så du. Du med händerna över svepande håret medan du berättar. Jag i skenet. I skenet av en båt som dras upp för natten och dropparna som släpper från träet, ner i vit sand. På botten av en klang är jag född, jag kröp där, nära marken går jag, i jord ska jag försmäkta, som stråk. Kasta dina olivfärgade smycken i min grav, sära dig, glid över mig, smörj in mig kvinna, lös mig.