Snön föll lätt på hans jacka, jag brydde mig inte om att borsta bort det då jag behövde något att fästa blicken på medan ord kom från hans läppar intill mitt öra.
Skulle jag regera på det han sa?
Det visste jag inte och jag ville inte förstöra den underbara stämningen som fanns omkring oss.
Jag stod där tyst och lät istället fingrarna dra igenom hans hår.
Jag orkade inte tänka, orkade inte lyssna på de viktiga orden.
Ljudet efter knarrade fötter i snön.
Båda vred på huvudena för att se vem som störde.
En äldre dam gick förbi långsamt.
Våra blickar möttes i en sekund.
Det brände i ögonen då jag insett vad han pratade om.
Jag tvingades att åter igen luta hakan mot hans axel för att dölja de tårar som jag inte kunde hålla inne.
Ville inte släppa greppet jag hade om honom.
Kvinnans fotsteg hade försvunnet i en nu ilsken vind.
Snön ven omkring oss och den varma stämningen som nyss hade vandrat igenom våra kroppar försvann långt iväg med vinden.
Jag insåg de sista orden.
Jag insåg ordet smärta när jag såg hans vackra ögon som vändes ifrån mig.
Insåg allt när snön åter igen knarrade av fotsteg.
Insåg att jag stod själv kvar med brinnande ögon och iskallt hjärta.

"Hej då"