Det fanns en drömmare på spårvagnen
alla kände det direkt
några började vrida sig i obehag
kastade blickar på sina mobiler
inköpta på avbetalning
en annan började okontrollerat skaka
påsen från clas ohlson
en blåvit, suddig fläck i hans händer
obehaget studsade mellan de r€klambefläckade väggarna
såg hur tanten mittemot lät tårarna av rädsla falla
lika tyst som
en dövkväll på reggaeklubben
jag började också se mig omkring
jävla drömmare
finns det något jag hatar, så är det någon som fortfarande känner
man ser det på deras oskyldiga leende
deras tro på världen
deras osårbara lycka
"aha, någon som inte har blivit våldtagen än"
jag vill ta ner
ta isär
önskar att jag var