I ett virr av snöflingor vandrar jag ensam på min väg mot det okända,
vad skulle gömma sig bakom nästa lilla vackra kristall av vatten?

En vän?
En fiende?
Ett äventyr?

De blåa hårtestarna som hänger ner
får mig att minnas att jag kan,
kan vad jag vill
om jag bara kämpar.

Men dom kom så oväntat
jag var inte beredd var inte beredd, kunde inte kämpa emot
tårarna,
som fick mitt ansikte att svida av kyla
och själ att rivas av mörker.

Kämpa,
det hade du lovat.

Ena foten framför den andra,
men vart skulle jag leda stegen?

Äventyren var så avlägsna,
även vännen jag hade hoppats finna bakom snöflingorna.

Istället hittade jag en fiende
i en spegel av is.

Där stod flickan med blått hår och svarta sträck,
som prydde hennes bleka, trötta ansikte.

Vad var det som plågade henne så?