Så arg, så arg.

Att inget ser logiskt ut längre.

Ingenting når mig igenom

min ilska.


Den har väntat,

jag har ignorerat det

som borde skötas om.

Vi har uppgifter vi inte tycker om att göra

men likväl måste vi göra dem, för

inget slipper undan ostraffat

allt föder konsekvenser.


Pulserande puls, slår inuti

slår mig.

Det ger något,

att slippa vara i kontroll.

Jag vill ju inte vara kontrollerad,

jag vill ju bara vara fri.


Inuti, låst på

skada.

Snabbt vägs fördelar

mot nackdelar.

Inte för att det gör någon skillnad.

Vi handlar ändå ologiskt,

det har människan

alltid gjort

och kommer så

att fortsätta.


Känslan gör sig smärtsamt påmind.

Den som så länge känt sig

förringad,

gör sig nu

framtvingad.