ett armageddon av lättja stirrar in i den mörka själens förflutna

har aldrig funnit
men heller aldrig letat

så när vi möts vid bruset ser vi plötsligt den mening som borde ha varit en lag

min tro har gett mig kompassen och förlikat sig med de grå färgerna
min blick har aldrig fått uppleva den gryning som
är en mänsklig självklarhet

så många korsningar jag har passerat att siffrorna inte räcker till
så många hinder som sarkastiskt mött min trötthet när natten kändes evig

orden är redan förlorade i mitt enkla försök
att beskriva din
betydelse

även när du passerade för en sekund