du var inte jag
men du älskade blott den sanden
som yrde och formade små virvlar
av kärlek

dina fotavtryck fanns kvar på stranden
medan mina sköljdes bort av skummande
vågor och brus

du var inte jag
när du älskade med månskenet och
styrde dina steg mot äventyret

ännu fanns inga svar
och jag skulle söka i all evighet
ännu fanns inget självklarhet
och jag led alla kval

min skugga fortsatte att förfölja
medan du målade din egen

du var inte jag
förstod jag när du valde att hoppa
medan jag fortsatte att
se fällor

du log ömsint mot mina tårar
smekte mig genom min ångest
och fyllde det självklara med
tydliga ledord

du blickade
och skapade mirakel
små virvlar
av kärlek
och förklarade

att älska
trivdes bättre av att
du inte var jag