Skon skaver

medan jag vandrar längs

stadens smutsiga gator.

Sneglar på alla

vackra

människor som går förbi

Känner mig som en

snigel, utan hus

fult hus.


Höga hus, växer sig högre

för att

möta kraven på underhållning.

Vilka har uppstått från

alla ångest som överarbete skapat

av de som bygger de höga husen.


För allt vi vill ha är ännu ett rus för att

slippa mer hus.

Då söker jag hellre efter en ny värld

som är byggd på medmänsklighet

byggd av människor med

människor i åtanke.

För jag är en människa

och det enda jag tänker på är att fly

till de riktiga

det sanna

för allt det här känns bara som lögn.

En lögn för att fly från sanningen som ingen lär

sig hantera.