Du skriver så fina saker
och älskar
med stora bokstäver
och du skriver att du
tittar mig i ögonen medan
du säger det.

Jag kröp in i skalet
igen och lät allting rinna av mig.
för jag känner mig ensam
ikväll.
färglös, liksom.

och du hör inte min röst
så hur ska du veta att något
är fel.

och min bästa vän
visade sig vara en lögnare
som följde världen
tycksyndommig
och hon viskar sig ur livet
som hon alltid gjort.

jag fastnar i mina lakan
av mardrömmarna
men ändå tycks sängen
vara den enda plats
som rymmer min ångest.

Men jag springer inte längre
som förut.
jag stannar i mina problem
och låter dem dränka mig

och du är
klippan som aldrig faller
och jag vänder myntet
så fort du gör någonting bra

för jag blir aldrig nog för dig.