Jag böjer på nacken
likt de gula blommorna i vår park
Den där sommaren, för längesedan
Jag ser alla människor som rusar förbi
men hör inte vad de säger…
…eftersom Din röst ekar med varje steg jag tar
- tystnadens ord

Letar, längtar och ber
Inte ens gråsuggan i källaren bryr sig
Säg mig vad jag ska göra
Hur ställer man saker till rätta,
när tystnaden talar sitt tydliga språk,
och översvämningen är ett faktum

Jag tänder ljus, bränner broar,
eldar för kråkorna och gråter blod
Medan duvorna dör i Ravenna
Ingen frälsning synes den som väntar
Jag dör en smula varje dag,
men lever ändå
För jag vet att jag inte är ensam
Passionshistorier finns det många