Att bittida låta tiden sakta gå
virvla sig runt kroppen vilsamt och vara
och där emellan morgonbenen bara
stilla varmt och ömsint tidigljuset nå

kärhållna händer att tvåsamheten rå
aldrig tvekar till ögonblicken klara
ej förfasar sig inför livets snara
kärlekshjärtat rött och taktfast rytmiskt slå

Så varvar månens vackraste genom natt
aldrig gömma sina sken till arla ljus
tvärtom sprid dessa välkomnande varma!

tusen stjärnor giva tidigaste skratt
som solstrålar ska eka genom vårt hus
rika av kärleksfröjd intet uns arma!