Varje morgonstund går vidare in i natt,
men ljuset lyser alltid i mitt hjärta.
Jag kan ser mörkret omkring mig,
men jag släpper det aldrig in.

Min tid är nu,
den är min.

Det var inte länge sen jag började leva,
även fast jag har levt i flera år.
Var mer död än levande,
då jag inte hade någon kraft att kämpa.

Det är aldrig försent att börja leva,
det går alltid att börja om.
Jag ser min svaghet som min styrka,
att jag kan vara svag men ändå kunna stå.
Jag stod sadigt genom stormar,
nu är stormarna för mig som en liten bris.
Känner ingen oro,
det som komma skall får komma.

Min tid är nu,
den är min.
Låt mig ge lite av min syrka,
till dig...