Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Klockan är fem i tolv och jag tycker det luktar illa.


Upp ur skiten i ljuset



Finns det nån mer än jag som är tillräckligt galen

att tro att vi kommer att lyckas vända i skiten och

få grepp tillräckligt för att lyckas ta oss upp i friska

luften igen och att vi kanske redan har börjat att

söka efter grepp med fötterna för att åtminstone

till en början få upp de mer vitala delarna såsom

andningsorgan, luktsinne osv. i friska luften för att

kunna hoppas ha en minsta chans till att få känna

på angenämare dofter för att därigenom medverka

på sitt eget sätt till att med alla krafter som står att

uppbringa försöka famla efter något att greppa tag

i för att kunna häva sig mot fastare konsistens och

med en god vilja kanske sedan lyckas få en känsla för

nya visioner utan allt av den massivt överväldigande

klet som i eoners tid haft på sig att tränga in och

fastna överallt i alla veck och hålrum och som i kraft

av sin stank förvandlats till att synas utgöra själva

grunden till enda kända tryggheten och på så vis

kunnat missupfattats till att nästan exakt liknas

vid sin absoluta motsats trots att varje försök till

tillvaro i detta på alla sätt alltid har skvallrat om

att det inte i längden har något annat att erbjuda

än att såsom en mumifierad drunkna i eget skit

och aldrig veta av att det hade funnits alternativ.

Är det någon mer än jag som tror att vi ska hitta

det första greppet fem i tolv och att allt kommer

att vända till att vi kommer att få syn på att det

finns en värld därute som kan erbjuda ett helt

annat liv än att utan ände vrida sig gång efter

annan i samma gamla skit? Jag bara undrar, för

jag tror det. Jag tror faktiskt att några av oss just

har fått vittring och står i begrepp att se sig om

och vill få syn på nya tider som kan förestå när vi

slutligen tagit oss upp. Kan vi strax börja kravla

upp oss eller? Eller vill man kanske vända sig om

några varv till för att se om det går att kanske

vänta ett litet tag till. Man kanske föredrar vänta

till några sekunder före tolv. Men, äh, kom igen nu,

upp ur skiten nu. Vi kan lukta på rosor och syrener

istället för skit. Skulle inte det vara något att se

fram emot? Såhärdå.. för att vara riktigt ärlig nu,

jag kommer inte riktigt upp själv heller, så jag ber

nu om hjälp, hjälp mig upp så hjälper jag dig så

hjälper vi alla upp. Måste upp ur skiten i ljuset. Nu.

















Prosa av Ari Viklund
Läst 145 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-01-23 14:32



Bookmark and Share


  Gunnar Hilén VIP
Jag tycker väldigt mycket om den här texten. Mvh Gunnar
2011-01-23
  > Nästa text
< Föregående

Ari Viklund
Ari Viklund