Låt mig vandra en stund bland mörka oslipade stenar
Snudda vid deras skarpa kanter
Låta dem sticka hål på mina vener

Låt mig andas nattens mörker
Som sveper in mig i sin famn
Låt mörkret försiktigt vagga mig till sömns

Jag låter mig fly
Bort
En stund
Bort ifrån allt
In i skymningens ändlösa mörker
Där jag kan andas
Djupa andetag
Och tänka
Tänka fritt

Där är jag