det smyger sig på
att du kan vara
markant krävande
ibland

som mig ungefär

och jag har varit
så elak
och dräpt ditt namn
i backen så
många gånger
efter att jag spottat
av cigarettens äckliga
eftersmak.

fan, det ska ju vara du
och jag.
bara vi.

och nu har jag fastnat
här på ett sätt,
jag vill ju inte gå
men det känns ibland
som att det borde
vara så.



och hon
som arbetar på ditt jobb
som slänger nakna blickar
över disken
och du ler

det borde vara någon
för dig.
någon som kunde älska
dig mer än vad jag kan
eller någonsin kommer
kunna.

för när vi somnar där
varenda kväll
och jag ligger inåtvänd
mot väggen
fattar jag att du
älskar mig på så många vis

och jag fattar aldrig
varför.