Tänk så lite som ska till
för att man åter
ska kunna känna att
allt det där andra faktiskt finns

En röst i natten
som omedvetet skänker harmoni
i en kropp och själ
som sedan länge gråter

Känslan av samhörighet
plötslig och oväntad
i en alldeles nyss
ödsligt tom och ensam verklighet

som en underbar kyss
men likväl så innerligt mycket mer än så

Du skänker mig
tilltron till livet åter
får min själ
att längta efter skratten
som nu stilla tonat ut i natten

Saknar dig alla redan
här och nu

Skriver så ofta här och var
bland mina alster
att jag undrar vem du är
den jag kommer att älska
hålla av och tycka så innerligt mycket om ...

Nu känner jag någonting
som säger mig så innerligt mycket mer
än blott ingenting

Försiktigt
stillsamt rofyllt jag nu känner
ett litet hopp som bränner
med tillförsikt inför morgondagen

Du har fattats mig

Nyckeln till mitt innersta rum
min intuition får mig att vilja ge till dig ..



©Peter Stjerngrim