dagar som dras ut i all oändlighet

söndag, så lugn på ytan

sakta vaggar jag dig

utanför drunknar ljuset i mörker

bara små punkter av natriumljus visar vägen

rastlös mellan raderna

varannan sekund lugn

nästa så elektrisk

det som väntar

väntar inte på mig

vid bergets fot

jag tar sats

hoppar upp och ner

vill hitta ett nytt grepp

vill nå till nästa nivå

vid bergets fot är allt så stort

söndagen den tjugosjunde

vintern håller sitt grepp

snöfall på snöfall

tre decimeter

ett täcke vitt

djupt där nere finns tystnaden

jag njuter när jag finner den

då känns orden så onödiga

så triviala