Tysta kuddens
tystnad som viskar in sjukdom i ett raderat minne till liv
Fyller krater i kudden
med fingrar som inte räcker till
Väggar vaggar din distans till andnöd
Drar i ändar intill min klyfta
Din relikta lukt skriker sig igenom min kropp till väntrum
där känslor står i kö för att fly kriget
Du älskade mig sönder
med tecken förutsägbart
till slut skrivet,
bakom din glob till klädnad
Din dimmiga blick
på min vägg fastklistrad
till ytlig kamouflage
en tröskel till överlevnad
kudden andas ur mig dina rötter till blodkärl
Jag smälts sönder
Översvämning,
mina kantstötta celler får vingar
Fjädrar av bomull
i ett galenskap till väntan

Nästa gång
dina hårstrån sticker in
Din nacke karesserar sig till behag
På mig
till uppstoppad kudde
En bortglömd romans på säng
till hem


Älska mig då fri.