...en traktor, en grävskopa och en lyftkran, tre riktigt brandgula fordon som någon glömde att ställa in garaget, fast de är lika glada i alla fall, tyckte snön kändes omhändertagande, trots att traktorn är trasig, liknar närmast en liten reaktorhärd, karossen har spruckit upp, medan ingen vet på vilket humör som motorn egentligen är - det är alltför lätt att befara det värsta, betydligt hårdare att se alla delar som trots allt har funkat, funkat fantastiskt - för först fick grävskopan lust att gräva ner sig, förtränga paniken, men glömmer gör man bara när man fokuserar på något annat, skapar något roligare, låter orange glimta in i det grågråa, som efter de djupt förbannade månaderna då lyftkranen äntligen lyckades lyfta upp sig, kroka tag i en solstråle, dra ner värmen så snömassorna försvann, och sedan tror jag att traktorn traskade fram längs kanterna av april, alltmedan pojken började leka med dockor som inte fick plats inuti hytterna, så han skaffade häst, lärde sig strax hur flickor vill känna att det sker naturligt, utan några konstiga avbrott, hur avancerade beräkningar som än ligger bakom, så måste snön smälta i behaglig takt - bara då får vilka skördetröskor somhelst komma fram...