annorlunda tog tag och bar mig genom hav
försvunnen är den tid av längtan
så misshandlad av drömmar att min horisont är fylld av svärta

där, när vågen slog mot den kalkvita stranden såg jag ditt leende
och jag rusade genom tidens alla rum

hur kan ögonblicket få evigheter att förlora?

ögon som plötsligt färgar min värld
ord som ger mening åt likgiltigheten
och berusningen som gryr mellan upplevelsernas eufori

vandringen som finner sitt slut
och ljuset som tänds i skuggan
riktar förståndet bortom murar och fåror
där skapas den lätthet som rustar komplikationen genom frusna och bittra strävanden

hur kan ögonblicket få evigheter att förlora?

bakom istapparnas sylvasshet rodnar mina inre tankar av små beröringar och jag faller djupt in i klarhetens kammare

livet är jakten på den osynliga lyckan
skapt av en omvärld

medan ögonblicket fångar tragedin i revy
lockas du av tonerna att välja en väg som inte leder någonstans

där ögonblicket fångar en solstråle mot en kargt landskap
kastas du in i rutinernas förbannelse

det stirrar djupt in i ditt förstånd
och lägger en filt över dina sår

medan blickarna som skulle ha fångats bara flyger förbi

annorlunda tog tag och bar mig genom hav
hur kan ögonblicket få evigheter att förlora?