Två trådar bort
stannar gråten

Allting stannar

Detta besked
en pyramid av salt

Det blev höst i april

Genom luften flyger
en stum svala

Allting är tyst

Jorden orkar inte
hålla tidvattnet kvar

Två resor bort
dränks månen

Inget vill begripas

En celloton
över bruna fält

en ton på ett
kistlocks jordkors

Säden slits ur jorden

Smattrar som hagel
mot norrskenets sköld

Det är detta vi förmodas förstå

Jag vänder mitt huvud
upp och ner

greppar klarinetten
och sticker den in i magen

Lugn
ett diminuendo

steglös
utåt