Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

År

Det gula åldrandet
ett monument som vi lämnar
med häggen som vägvisare
mot sommarsolståndet

Väl där
på en höjd under glorian
och med glömskan
som bundsförvant
anas en plats
vikt för oss
längre fram

Igen och igen
tvingar vår nyfikenhet oss
att gå ikapp vårt öde

Igen och igen
ska vi falla
och dö

Igen och igen
lägga årsring
till årsring
och vakna upp i tron
att livet är evigt


Fri vers av Jan Simonsson
Läst 269 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2011-05-12 23:10



Bookmark and Share

  Zelogath
Livet är verkligen som en cirkel
Som en årsring som du säger
Historier upprepar sig
Misstag framförallt
Vad som driver oss?
Ja, det svarar du också på
Tron på ett evigt liv
Jag vet inte om det gynnar oss faktiskt
Snarare förstör
Men det är inget man kan nämna
Då går man
Motsols

Bra diktat, applåd för denna
2011-05-13

    Kim Eva Pettersson
En fin dikt. Vars innehåll minner mig om att allt det att kallas människa och vara livet ut åkallad att benämnas sökare. (Ibland glömmer sökarna livet; nu.
Bra.
2011-05-13

  Minkki VIP
En dikt att fundera över... åldrandet gult, som solen och guldet och livet... och kabbelekorna, bullerblomstren, maskrosorna, när de är som allra vackrast, mitt i livet. Hm. En tanke bakom ordvalet, kan jag tänka mig, men vilken? Och dikten är mycket längre än så! Det blir bokmärkning och omläsning, så är det...
2011-05-12
  > Nästa text
< Föregående

Jan Simonsson
Jan Simonsson

Mina favoriter
vunnen