du röker en cigarr med mig,
makligt som en stigande sol läppjar
du den blå röken; och när jag vaknar
är spegeln naken,
och den blå andedräkten
visar sig
som en ännu ej torr akvarell i mina ögon,
begråtna som hos en sörjande mor
som förlorat sitt barn

drömmen är denna cigarr, är denna
spegel; och med mitt ena finger målar jag
en fågel med hela färgskalan av mina tårar
och när solen
äntligen viker sig in genom persiennen
ser jag denna tavla;
cigarrens aska, moderns sorg,
fågelns flykt