Min allra sista text skulle beskriva ett ej till fullo förstått fenomen. Jag brukar ibland likna det vid en slags horisont, eller en sorts sociofysikalisk yta, som våra tankar normalt inte kan passera. Låt oss kalla det Fenomenet.

1. 
Fenomenet kan inte vägas eller mätas, inte heller belysas eller värmas. Det går inte att stratifiera för ålder eller kön. Statistik är helt uteslutet vad jag vet.

2. 
I teorin skulle man kunna nå Fenomenet genom fantasin. Problemet är att Fenomenet går upp i rök så fort du medvetet försöker styra över tankarna.

3. 
Ju bättre bild vi får av Fenomenet desto mindre förstår vi av det.

4. 
För att finna Fenomenet drar man en linje mellan det självklara och det motsatta. Därefter använder man en vinkelhake för att dra en linje som bildar nittio grader med denna linje. Någonstans utmed denna linje finns Fenomenet.

5. 
Som närmast är du Fenomenet på morgonen, de gånger i livet du vaknar upp med upplevelsen att du förstått precis allting. Några sekunder senare vet du plötsligt ingenting mer än du visste när du somnade. Då har du nuddat vid Fenomenet.

6. 
Somliga människor surfar just på vågkammen över till aha-upplevelsen om hur allt hänger ihop. Men det blir aldrig mer än den otillfredsställande upplevelsen av en nysning som kommer av sig.

7. 
Begränsningarna i vårt språk är den högsta barriären som hindrar oss från att röra oss fritt inom Fenomenet.

8. 
Alla värjer sig mot Fenomenet, men för att bli av med det helt måste vi ersätta människan med robotar. Helst ska andra robotar bygga dessa robotar.

9. 
Barnen finns redan inom det från födseln, och när man växer sägs sinnet förskjutas på ett sådant sätt, att man driver iväg från dess centrum.

10. 
Troligen är det meningen att vi inte ska förstå det till fullo, som om Gud eller någon annan satt en spärr för vad intelligenta varelser i universum egentligen får förstå. En slags astronomisk censur som antagligen skapats för att skydda oss.

11. 
Lite är det som den zenbuddistiska liknelsen om fisken som frågade sin pappa vad vatten var för något. Pappan svarade då sin son att vatten - det är allt som omger dig. Ibland är det varmt, ibland är det kallt. Du simmar, äter och bajsar i det, och så vidare. Ändå var det obegripligt för den unga fisken. Vatten är fiskarnas Fenomen.
 
12. 
Liksom att det sägs att det finns två världar som vi människor måste leva i samtidigt. I den ena världen är allt som det borde vara och i den andra är allt som det egentligen är. Hur ofta sammanfaller dessa egentligen? Fenomenet är dock den tredje världen ingen tänker på.

13. 
Fenomenet kan vara som att ge sig in med liv och lust i oväsentligheter, men vissna ihop inför realiteter.

14. 
Det krävs minst en människa för att Fenomenet ska uppstå. Inte sällan sker det när något kommer ut från en hjärna eller när det ska in. Men det kan också vara en hisnande känsla, som när du sitter på tåget och plötsligt åker söderut medan du skulle norrut.

15. 
Fenomenet kan vara mänskligt banalt, som att välja att dricka vatten ur en salladsskål, om man inte finner ett dricksglas fort nog. Kanske en aning primitivt och galet, som att gå långt ut i skogen och där det är som tystast, och vråla allt man förmår: ”Håll käft!”.

16. 
Det kan också vara som att man luktar med ögonen och lyssnar med huden. Eller att om någon ber dig att inte titta, så håller du för öronen. Kanske som att hångla med den kvinna andra män undviker och samtidigt ignorera balens drottning en hel kväll. Eller som när det blev opopulärt att åka till månen tog jag första tåget dit.

17. 
När andra älskar ägnar du dig åt fågelskådning. När andra talar om kärlek älskar du som besatt. Och om folk jagar pengar, fiskar du för din brödföda. Sedan, när de intresserar sig för fiske, passar du på att tjäna miljoner.

18. 
Det kan också vara uppoffrande, som att massera någons fötter fast det är dina egna som värker eller som att korta ned sin livslängd bara för att höra någons skratt.

19. 
Än är det som ett sorts utanförskap. Som att vara en elefant men växa upp i en mammuthjord i Sibirien. På somrarna galopperar man omkring av lycka på tajgan och blir kallad idiot och pajas. På vintrarna klagar man oavbrutet över att det är kallt och att man håller på att frysa arslet av sig, och blir kallad gnällspik och bortskämd.

20. 
Det kan också vara en envis långsinthet. Som att ha blivit illa bemött i en affär, av en kassörska. Under resten av livet bojkottar man affären, trots att man tvingas åka runt halva jorden för att handla hos konkurrenten. På ålderdomshemmet träffar man kassören och det visar sig då att allt var ett tokigt missförstånd.

21. 
Det är inte olikt situationen som när kontraktsmördaren fick ett uppdrag utomlands. Han packade då ned sin deodorant, ett paket cigg, en revolver och hans älskade snuttefilt. Trodde han i vilket fall, för när han landade i Wien fanns inte snuttefilten där. Då åkte han raka vägen hem. Man kan ju inte mörda folk utan sin snuttefilt.

22. 
Liksom den gången då alla sprang i panik utmed avenyerna från King Kong och jag gick mot strömmen med ett basebollträ och klättrade uppför Empire State Building. Dagen efter vågade jag inte lyfta ut en spindel ur sovrummet. Eller den förmiddagen som jag klampade in hos partikelfysikerna och berättade i timtals hur allt egentligen fungerade. På eftermiddagsmötet vid FN:s högkvarter var jag plötsligt tyst, trots att jag satt inne med alla svar som skulle lösa alla världsproblem, för att jag var blyg.

23. 
Det kan också vara paradoxalt, som att vårda en harskrank med brutet ben i flera veckor, medan avtryckarfingret inte tvekar en sekund inför ett rådjur.

24. 
Fenomenet skulle kunna vara ögonblicket då man kliver ut från nattklubben, där man trott sig vara kung på dansgolvet, och upptäcker att världen är tyst, kall och regnig och att man behöver gå på toaletten.

25. 
Mycket är det som att byta däck i en rosa morgonrock en lördag klockan elva. Och om det ansågs fjolligt att sticka, gör man genast sockor i parti och minut. Sedan, när virkandet blir macho, går du ut i skogen och skjuter en tolvtaggare. Eller som den gången när tjatet om tvätten äntligen upphörde så tvättade jag oavbrutet i åratal.

26. 
Det kan också vara enerverande, som att tjata på hela världen att tatuera sig och själv inte ha en enda. Eller som att ha doktorerat i lingonsylt, men när man väl står ute i skogen kan man inte skilja på ett lingon och ett blåbär.

27. 
Det är förstås också inkonsekvent, som att vapenvägra för fredens skull och inför rättegången fly till främlingslegionen. Eller hyperrationellt som att kunna göra framtida nationalmålningar som expert på oljefärg, men ändå alltid måla medelmåttigt i akryl, eftersom det går bort lättare i tvätten om man får det på kläderna.

28. 
Kanske kan Fenomenet vara insikten om att verklig kärlek inte behöver något mer än en tubkikare. Kläder är ju irrelevant i sammanhanget och boet kan man ju bygga av mossa och björksly. Kikaren använder man för att spana efter konkurrenter.

29. 
Men det kan också innebära känslan av att inte längre stå ut, och säga till familjen att man ska köpa en tidning. Väl ute köper man flygbiljetter. Dessa löser man förstås inte in, och snart kommer man tillbaka med en tidning. Eller som när jag skrev kärlekspoem till min älskade hela nätterna. När jag väl vaknade mitt på dagen raderade jag allt som skrivits. Sen var jag på tok för trött för att umgås med henne på kvällarna.

30. 
Fenomenet kan också jämföras med en släkting som fick syn på ett lodjur i kikaren. Det är en ovanlig syn. Men när han justerade optiken fick han se en liten människoliknande varelse rida på lodjuret. Det är troligen ännu mer ovanligt.

31. 
Jag gissar att Fenomenet kan vara en slags diagnos som är allmänt etablerad bland läkare över hela universum utom på jorden. Det har inte några kända smittvägar vad jag vet, men utesluter inte att det kan finnas genetisk disposition. Det kan också vara som ett eget fritt val, som ändå tvingas på en under pistolhot.

32. 
Jag minns exempelvis när jag källsorterade ned till kapsylnivå, köpte miljöbil och installerade solpaneler, och samma dag hällde ut naftalin, bensin, senapsgas, uran-234 samt ett restlager p-piller i avloppet.

33. 
Än är Fenomenets påverkan på människor märkligt, som jag med mitt ytterst ödmjuka och snälla yttre, har alltsedan barndomen drömt om att bli en världsdiktator som läxar upp hela mänskligheten, för att sedan ockupera resten av galaxen. Och tänk att jag har varit en förespråkare för genusfrågor, och reformerat många sammanhang till det bättre för det allmänna medvetandet i jämställdhetsfrågor, men dagdrömmer varje dag på tåget om att ha ett eget harem.

34. 
Eller på samma sätt att leva i ett av de mest privilegierade länderna i världen, och samtidigt utgöra normen i det landet – man, medelålder, 185 centimeter lång, genomsnittligt sunt BMI, välavlönad akademiker och bosatt i huvudstaden, men inombords känna sig som en liten skrumpen väderbiten gammal gumma som bor i en uttorkad flodfåra i öknen.

35. 
Faktiskt är det som att leva i en egen slags nation med fullt fungerande samhällsservice och lagstiftning, trots att nationsgränserna går just innanför ens kranium.

36. 
Demokrati som styrelseskick har ju problemet att det förr eller senare kommer in populistiska och nationalistiska haveristpartier som tror att de med banala åtgärder kan lösa landets alla problem. I min nation härskar jag därför enväldigt över landet i ett så kallat skrivarstyre. Genom att skriva insändare hela dagarna och nätterna ändras lagar och förordningar allt eftersom orden formas. På så sätt skriver jag ordning på landet.

37. 
Försvaret har i denna nation omvandlats till ett neutralt självmordsförsvar. Fyrtiofem atombomber har lagts ut över hela landet. Om någon anfaller landet sprängs hela alltet i luften. Krigsmakten har därför bantats ner till trettio civilanställda och budgeten lagts om till sjukvård och barnomsorg samt till underhåll av ett staket utmed riksgränsen med gula varningsskyltar där det står på alla språk, inklusive minoritetsspråken: ”Varning för folket”.

38. 
Fenomenet är kanske också summan av alla umbäranden i historien. En summa som nollställs varje ny generation, och som leder till den sammanlagda frågan vad det spelade för roll den gången då min farfarsfarfarsfarfar grälade på min farfarsfarfarsfar att han tvunget skulle äta upp brosket i köttet.

39. 
Om du ger dig i kast med att finna nya sätt att beskriva Fenomenet blir du antingen kallad för oseriös, galen eller för ett geni. Om du beskriver samma sak tio år senare suckar alla av uttråkning.
 
40. 
Fenomenet skulle kunna vara insikten om att det inte existerar någon objektiv sanning i universum. Det är delvis sant. Men Fenomenet är samtidigt trösten inför vetskapen därom.