Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Smultron

Frågande blå - sådan är himlen en sommar
som är svår att förstå

Knaggliga steg med slitna
träskor

En sol som kisar mellan
timotej och smultron

Att våga gå så - ändå

Alla huggormar har inte det där
sicksackmönstret på ryggen

 


Fri vers av Carola Zettergren
Läst 480 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2011-05-25 01:39



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Fin text som gör mig som läsare lite tillbakablickande och nostalgisk när jag tar del av den. Just "smultron" är ju ett av de vackraste ord som jag vet eftersom det så starkt påminner om barndomen och den där oskuldsfulla tiden som man en gång upplevde innan livets alla vedermödor och dystra realiteter gjorde sig påminda. Den här dikten är full av sol, blåhet, himmel, moln och sommarkänsla och bär på ett stänk av frihet där allt fortfarande tycks vidsträckt och möjligt. Mot slutet anar jag dock ett hot. Huggormen finns där och tränger sig in, och i sin barnsliga naiva omedvetenhet kanske man inte ens känner igen den. Trots allt så är det ju inte alla ormar som bär varningsmönster och såväl fasorna som plågorna kan tyvärr ibland komma från de mest oväntade håll när man faller ut ur sitt troskyldiga paradis. Livet kan visserligen vara underbart, men det kan också vara ett rent helvete. Jag tycker att den här dikten bra beskriver den där tiden då man lyckligtvis ännu inte har upplevt något av det senare, utan fortfarande är kvar i sin tillit.
2011-05-26

    Maria Malm
Faktum är att huggormshonorna kan vara så där mörka, så att inte mönstret syns..en njutbar text att läsa.
2011-05-25

    ej medlem längre
njutbart - applåder
2011-05-25

    ej medlem längre
du har en så säker, skicklig och underbar egen stil. Hög höjd på din poesi!!
2011-05-25
  > Nästa text
< Föregående

Carola Zettergren
Carola Zettergren